Bottenfauna - Metoder Skriv ut

Bottenfauna - Metoder

All provtagning sker efter Naturvårdsverkets riktlinjer
(BIN B R06) och för mer detaljerad beskrivning hänvisas till dessa.

 

På varje provtagningsstation tas prov på bottensedimentet
för att fastställa dess kornstorlek, vattenhalt och organiska halt.
Vid provtagningarna mäts även vattnets temperatur, salthalt
och syrehalt nere vid bottnen vilket kan vara till hjälp då
det gäller tolkningen av bottenfaunaproverna.

Provtagning av botten för analys av djur görs med en s k.
van Veen-huggare med vars hjälp ungefär 1/10 m2 tas upp.
Efter att provets storlek, lukt, färg och oxiderade skikt
bedömts spolas det genom ett nät med maskvidden 1 mm.
Djur och annat material som blir kvar läggs i burkar
och konserveras med formalin fram till analys.
Vid analysen artbestäms, räknas och vägs varje djurart var för sig.

ProvtagningAnalys

 

Parametrar   Enhet
Provvolym   l
Sedimentets lukt   ingen, svag, stark
Sedimentets färg   standardfärgskala
Oxiderade skiktets tjocklek   cm
Vattenhalt   %
Torrsubstans   %
Glödförlust   % av TS
Kornstorleksfördelning   Enl. SGU
Artbestämning, artsammansättning, artantal   artantal/m2
Individtäthet (abundans) per art och totalt individantal/m2
Biomassa per art och totalt g våtvikt/m2
Storleksfördelning av Östersjömussla <5 mm
  5-10 mm
  >10 mm
Bottenvattnets temperatur   °C
Bottenvattnets syrgasinnehåll   mg O2/l
Bottenvattnets Syrgasmättnad   % O2
 

 

Senast uppdaterad 2013-09-19 12:45